Kursmönsters orsaker

Visst vore det bra om man kunde förstå vad det är som gör att vissa mönster i kurserna på en aktiemarknad uppstår. Om man kunde härleda formationer och indikatorers eventuella prognosnytta utifrån grundläggande antaganden om hur aktörer beter sig psykologiskt skulle man som analytiker få en bättre känsla för vad det egentligen är man ser. Jag ska nu försöka mig på att göra just en sådan härledning.

Alla aktörer på marknaden är ju i grunden individer, men för att kunna säga något om människors beteende måste vi ändå dela upp dem i grupper, och titta på något slags genomsnitt. Man bör ha i bakhuvudet att en sådan förenkling innebär en osäkerhet i modellen.

I grunden är ju utvecklingen på aktiemarknaden resultatet av kampen mellan köpare och säljare, mellan köpintresse och säljintresse, så det känns ju som en naturlig uppdelning att utgå ifrån. En annan naturlig uppdelning borde vara mellan å ena sidan fundamentalister, som bara ser till bolags fundamentala utveckling, och tekniska analytiker, vilka endast ser till hur aktien rör sig och har rört sig tidigare.

Själv vill jag dock pröva en annan uppdelning och därmed ett annat perspektiv, som ger delar av helhetsbilden som jag tycker är knepigt att få fram med ovanstående uppdelningar. Perspektiven kompletterar varandra.

Jag delar här upp marknadens aktörer i två grupper: trendföljare och jämviktshandlare.

Trendföljaren är förstås en person som följer trenden. När det går upp köper han och när det går ner säljer han. Därmed bidrar trendföljaren förstås till att trenden förstärks, och det är just trendföljarna som i längden håller en trend igång. Trendföljande kan tyckas vara bara ett annat ord för vad den tekniske analytikern sysslar med. Men alla chartister är inte trendföljare, och alla trendföljare är inte chartister! Även de som ser sig som fundamentalister kan ha trendföljande drag, av psykologiska skäl. Siffror i bolagsrapporter må vara objektiva, men alla data måste tolkas. Grupptryck och påverkan från auktoriteter kan påverka tolkningsmönstret. Går en aktie upp, letar fundamentalisten orsaker i sina siffror, och fokuserar då just på de data som pekar i denna riktning. Om andra, särskilt då kunniga personer, ropar högt om hur spännande framtiden för en aktie är, glider den egna tolkningen lätt i positiv riktning. Äger man själv aktien är det lätt att se det man vill se och hoppas se, det vill säga data som pekar mot att uppgång är motiverad och man själv kommer att kunna tjäna pengar. Metoder som relativvärdering bidrar också till att göra fundamentalisten till en trendföljare. Andra trendföljare är småsparare som inte gör någon särskild analys, men bara vill vara med på tåget, samt de fonder som agerar för dessas räkning. Fonder som ska följa ett visst index kommer också att agera trendföljare om någon aktie drar iväg och ökar sin andel avindexet. En annan grupp som fungerar som trendföljare är de som i början av trenden eller före denna tog position i motsatt riktning. De måste nu byta fot eftersom de är rädda för förluster och kanske har stoplossar som utlöses. Som tekniker är man som sagt inte alltid med i denna grupp. Det beror lite på vilka metoder man använder. Den som drar trendlinjer, agerar på utbrott ur formationer och studerar indikatorer som RSI och momentum hör hemma här, men det finns andra som inte gör det.

Jämviktshandlaren är trendföljarens motsats. Jämviktshandlaren har en uppfattning om vad ett ”rätt” pris är, ett jämviktspris som man tror att aktiekursen med tiden kommer att röra sig mot. När priset går upp blir jämviktshandlaren mer säljvillig, och när priset gå ner går man gradvis över till köpsidan. Trendföljaren gör förstås tvärt om. Den typiske jämviktshandlaren är en fundamentalist som efter en analys av bolagssiffror kommer fram till att ett bolags aktie borde kosta så och så mycket. Därefter tar han position i väntan på att priset ska röra sig dit. Men det finns också tekniker i denna grupp. Det är de som anser att priset har rört sig för snabbt, det är fråga om en överreaktion, och tror att det kommer en rekyl åt andra hållet. Här används metoder som Stochastics och Bollinger Bands. Man tittar på hur statistiskt sannolika en rörelse av en viss storlek från ett jämviktsläge, såsom ett glidande medelvärde, är. Man fungerar också som jämviktshandlare om man identifierar starka stöd och motstånd (företrädesvis horisontella sådana) och tar position i hopp om att en rörelse ska brytas vid dessa och vända tillbaka.

I en icke-trendande marknad, såsom en konsolideringsformation, är det jämviktshandlarna som dominerar. Priset rör sig inom ett avgränsat intervall. I den övre delen av intervallet tycker jämviktshandlaren att aktien har gått för högt, ökar säljtrycket och minskar köptrycket, och driver därmed tillbaka aktien mot mitten. I den undre delen gäller det omvända. Eftersom det dock råder lite delade meningar om vad jämviktspriset är, kommer priset att fluktuera beroende på vem som är inne och handlar just för tillfället. Men i vilket fall kan inte priset dra iväg särskilt långt.

För att en trend ska kunna uppstå, måste det vara trendföljarna som styr, och inte jämviktshandlarna. Men för att en trendföljare ska gå in i marknaden måste det ju finnas en trend, eller ett hopp om en trend. Hur kan då trender alls bildas?

Jo, medan tiden går i en konsolidering avtar ofta volymerna. De som är intresserade av aktien har så att säga ofta redan handlat, eller tröttnat på att den inte rör sig. Därmed minskar den kritiska massa av köp- eller säljtryck som behövs för att bryta ur konsolideringen. Det finns mindre köp- och säljintresse kvar i över- och underkanterna av intervallet som kan stoppa upp en rörelse.

När det då inträffar någon viktig fundamental händelse, eller bara någon stor aktör råkar få för sig att agera i aktien, kan kursen vakna till liv ordentligt. Jämviktshandlarna kan komma fram till att den nysläppta rapporten motiverar en annan värdering av aktien, det vill säga ett nytt jämviktspris, som kan ligga utanför intervallet. När de börjar handla rör sig kursen snabbt, och under en volym som överstiger den som var tiden innan. När alla ska agera kan det också bli frågan om en överreaktion, det kan bli glest i orderdjupen och man får ändra sina budnivåer.

Detta väcker förstås intresse hos trendföljarna, som konstaterar att här har det skett ett utbrott, eller att här har det väckts intresse för en aktie. De hakar på, och förstärker därmed rörelsen.

Om trenden blir verklighet beror sedan på hur ihärdigt trendföljarna kastar sig in i marknaden. Är de inte tillräckligt starka, kommer priset bara att snart börja en ny trendlös konsolidering i ett nytt intervall. Är däremot trendföljarna starka och jämviktshandlarna svaga, kan en trend uppstå, som tar aktien långt förbi de nivåer en jämviktshandlande fundamentalist skulle anse var lämpliga utifrån den nya informationen, givet att värderingsmodellen var den samma före och efter nyhetssläppet. I processen kan också tidigare jämviktshandlare komma att bli trendföljare. ”Ja, aktien fortsätter ju upp, så kanske är jag för snål i mina antaganden. De andra kanske förstår bättre än jag.”

Ju tydligare en trend är, desto fler nya trendföljare kommer den att locka till sig, så att dessa kan förstärka trenden och fungera som bränsle. Men det finns förstås ett slut på processen. Mer om det senare, det blir fler avsnitt om det väcker intresse.