Mbrabs eftersemesternfunderingar

Sedan senast
Mina semesterfunderingar den 13 juli avslutades med att jag helt enkelt tog semester. En sidgående börs med oroliga kringfaktorer är svår att bemästra. Men ... efter alla år med börsen, får det här med "semester från börsen" tas med reservation. Vanans makt är stor, man kan dra ned på uppföljningstiden, men greppet släpper man inte. Inte ens på semestern.

Förväntad botten vecka 29
Jag hade sedan en tid, baserat på fib-intervaller och andra indikatorer sett en möjlig botten just ovanstående vecka, men när vi nådde aktuell tidpunkt, som borde ha haft sitt centrum i mitten av vecka 29, hade vissa indikatorer inte nått ned till tillräckligt låga nivåer. Jag emotsåg också att lägstanoteringen dittills på AFGX 197,79 den 12 juli borde underskridas.

Vecka 30
Intervaller är mycket goda ledsagare, men som allt annat stämmer dom inte alltid på dagen. I efterhand ser det nu ändå ut som att vi får en vågbotten i juli. Dock några dagar senare än förväntat. Vad den nu kan vara värd. Och precis som önskat kom en notering, där indexet närmade sig AFGX 196.

Framräkningen AFGX 121,01 x 161,8 % = 195,79 har nötts, men är så intressant, att den aldrig kan bli till leda. 121,01 var som bekant bottennoteringen den 10 okt 2002.  20:e, 26:e och 27:e juli hade vi tre dagar då indexet som lägstanotering visade 196,49, 196,38 och 196,56. Och visst är det fascinerande att se indexet hela tiden vända, så snart det kommer i närheten av det magiska talet. Dit men inte längre. Att nivån nämndes i ett inlägg av mej redan den 29 okt 2003, gör den extra spännande för min del.

Volymen
Om juni var en avslagen månad i volymhänseende, har juli varit avsevärt bättre. En ökning med dryga 20 %. Avslutningen kan man bortse ifrån. Den blev minst sagt klen. Det är nästan så, att man tror att erhållen statistik har brister.

Att volymen repade sig bär Ericsson stor del i, dels därför att volymen i aktien ökade på rapportdagen, men också för att den hyggliga rapporten drog med sig andra aktier i tron att: "nu är vi på gång igen !""Dagarnaeftereffekten" blev däremot inte särskilt nöjsam.

Ericsson
Remarkabel är dock kursutvecklingen i aktien. Från att den 20 juli ha noterat lägst 19,50, drog den rapportdagen till 22,10 för att den 26 juli åter vara tillbaka på 19,40 lägst. Det här är oroande rörelser, som minst av allt inger förtroende. I de stora svenska indexen har rapportdagen satt spår i form av ett omotiverat hopp. Säkerligen finns nu åter många småsparare, som sitter med Ericsson till kurs över 22 kronor.

För att vidareutveckla sig över Ericsson ser jag nu ett stabilt, men... mycket kritiskt stöd vid 19,40. Skulle det brytas med volym, är det väl detsamma som att trycka gasen i botten i en utförsbacke. Nu tror inte jag, att man i första taget tillåter att det sker, men skulle vi få negativa händelser, vet man aldrig.

Ser man uppåt har jag svårt att nu avläsa det man ibland kan se, nämligen att förvänta sig kurser över den i april i år nådda noteringen 24,50. Man ska minnas, att det var vid den nivån som aktien i april 2002 gjorde det verkliga magplasket, precis då man kunde tro att nedgången var över. Att ha den säljsignal vi då fick den 22 april 2002 vid runt 26 kronor som tak att bryta igenom i en ev uppåtresa ? Ja, inte vet jag vad bolaget skulle prestera för att klara av det . Där går min gräns. Och då har jag inte sagt att kursen ens kommer dit upp.

Långa trenden
Med den menar jag 200 dagars genomsnitt. Jag kan erinra mig den stora "lycka" jag kände, då 200 -dagarskurvan på USA-indexen i mitten av mars 2003 - och med Nasdaq Comp i spetsen - f f gången efter den långa nedgången från All Time High vidrörde dagskursen och en en tid därefter bröt igenom uppåt. Vi har därefter legat med marginal över den långa trenden fram till Valborgsmässoafton i år, då dagskursen även denna gång med Nasdaq först, åter vidrörde den långa trenden.

Försöken att åter gå över för gott har inte lyckats och i dagsläget ligger också DJIA och S & P 500 under. Jag är inte främmande för att en ny test att åter försöka nå över kommer att göras. Mina tvivel på att det ska lyckas kontinuerligt, är f n mycket stora.

61,8 %-området
Jag skrev en gång för länge sedan att området vid AFGX 195,79 skulle bli svårt att lämna för gott. Baserade det bl a på att 50 %-området vid 181,51 vållade så stora bekymmer i samma avseende. Det är nu 138 dagar sedan vi kom in i det område, som vi ännu inte lämnat.

Min under hela tiden ej övergivna tro att det skulle ske i den här uppgången har numera väsentligen reducerats. Det är egentligen endast det faktum, att köpsignal lämnats för den utvecklingen som avhåller mig från att släppa strået. Kanske är jag för envis. Höjda räntor och priser på oljemarknaden, som påminner en om bensinransoneringen i januari 1974 och en mer än vanligt orolig jord, har utöver de rent tekniska premisserna fjärmat en från dom gamla tankarna.

Uppbyggd formation
Ovanför nivån jag resonerat om - AFGX 196 - har byggts en kraftig formation. En granskning av ett P & F-chart säger mig, att formationen är mer farlig än stark. Efter utmarschen den 6 maj ur den positiva trendkanlen som påbörjades i mars 2003, har uppgångsförsöken varit misslyckade. Även om jag trots allt ser möjlighet till en uppgång den närmaste tiden, indikatorerna ha i flera fall vänt upp från låga värden, får gränser uppåt bli 206,47 och 214,97. Och då snarare den första.

Skulle man nå dessa nivåer, som i första hand måste betraktas som kortsiktiga, kan resan ned därefter bli en farlig sådan. Beroende på vad som händer i världen, kan jag t o m tänka mig, att det starka stödet kan komma att brista. Något som förstärker rädslan är att hösten står för dörren.

Starka och svaga aktier
Verkstadsaktierna håller i stort stilen och kan bli fortsatt stöd till klena aktier. SKF och Getinge har ALL Time High under innevarande år och en bjässe som Volvo ligger inte långt ifrån sin högsta notering. Det står i bjärt kontrast till den flesta It-aktier, som blommade ut i februari, men som nu står i kurser, som bättre motiverar sitt värde. Nja, det kanske jag inte ska uttala mig om.

Sammanfattning
Det var inga glädjeyttringar i det här inlägget, men man måste se krasst på det hela. De senaste månaderna har jag sett utvecklingen som svår att definiera och egentligen.... är det inget att "oja sig över". Det är väl snarare mer förvånansvärt att börserna går i pass lugn takt som dom gör. Efter omständigheterna, om man så säger. Är man inte en "snabb daytradare" är det lugnast att hålla sig borta, tills  - - och framförallt om - - bättre tider randas.

En oroande faktor är också att de uppgångar som kommit efter årets högstanotering den 23 april blivit lägre för varje gång. Antagligen kommer den här sidledes rörelsen med inslag av tillfälliga ryck att fortsätta. Hoppet att se en börs som på nytt drar sig uppåt stabilt har minskat. Uppåt ser jag AFGX 215 som bevakningstal. Och den kritiska tidpunkten nedåt kommer som sagt, när ett allvarligt menat försök under volym kommer att dra ner genom 196-nivån. Då har vi en säljsignal av klass.

Ja, det här var vad jag i mina funderingar med pannan i djupa veck tycker mig se.

Mvh mbrab