Svensk P/E Ratio

#0

P/E verkar ha studsat upp från ca 12 till ca 18, så trenden kanske inte med säkerhet längre är nedåtgående utan på väg upp igen ? Och P/E 18 är ju ingen direkt låg nivå. Dessutom med räntehöjningar i faggorna tillsammans med höga energipriser och lågt konsumentförtroende/konsumtion ser ju framtiden något mörkare ut än de två senaste åren.

mvh/viotto 

En intressant fråga är väl om den s k "Fedmodellen" fungerar. Fedmodellen kan användas för at ta fram ett räntemotiverat P/E. Enligt Fedmodellen jämförs avkastningen på aktier med avkastningen på 10-åriga statspapper för att avgöra om aktiemarknaden är under- eller övervärderad. Med hänsyn till de extremt låga räntor vi har nu skulle i så fall Stockholmsbörsen fortfarande vara undervärderad. Köper jag index på P/E 18 betyder det ju att jag får ca 5:50 kr per år för varje investerad hundralapp. Köper jag däremot en ett statspapper med 4% ränta får jag bara 4 kr.

Men några nyckelfrågor infinner sig - fungerar Fedmodellen i perioder av extremt låga räntor? Är bolagens nuvarande vinstnivåer uthålliga? Vilken riskpremie skall aktiemarknaden åsättas?

Jag har tyvärr inga säkra svar men jag känner mig inte lika säker som många proffsförvaltare verkar göra idag på att marknaden pga den låga räntan ska upp mer. Jag skulle i vart fall vilja se att både ränta och vinstnivåer bedömdes i ett längre genomsnittligt perspektiv.

Till slut hamnar man nog ändå på gamla tumregler som säger att allt över P/E 15 är dyrt och under P/E 10 är billigt. P/E lämpar sig för övrigt i min mening bäst för att analysera en hel marknad - för en enskild aktie är det ett för trubbigt nyckeltal.   

#2 Är inte den sortsen P/E-talsberäkningar behäftade med ett gäng antaganden, som gör att dess användbarhet nog kan ifrågasättas?
Vill minnas att det förutsätter att all vinst delas ut och/alt. att ägarnas avkastningsgrav antas vara = räntabilitet på eget kapital.

Överhuvudtaget  så är P/E-tal ganska svårbrukbart, speciellt som du säger för enskilda aktier. Men dess svängningar historiskt inom "business cycle" är intressant för att mäta investerar sentiment iaf.

#0 Visst är det väl P/E på prognostiserad vinst du använder?

|StRY| "Caveat emptor. Buyer beware."

#3 Nja, P/E-talet är opåverkat av utdelningsnivå och ägarnas avkastningskrav följer snarast implicit av rådande P/E-tal. Om P/E-talet är 20 betyder det att en investerare köper en aktie som genererar 5 kr i vinst för 100 kr. Aktieinvesterarens avkastningskrav är alltså 5%, om man bortser från framtida vinsttillväxt.

Du kanske tänker på Gordons modell för fundamental bolagsvärdering som - om man använder den fel - endast diskonterar framtida faktiska utdelningar, inte utdelningsbara vinster.

#3 Det star i grafen 12 manader slapande.

#2  

Men några nyckelfrågor infinner sig - fungerar Fedmodellen i perioder av extremt låga räntor?

Den metoden ar inte bra vid extrema nivaer. Savida man inte tycker att Japans laga ranta under hela 90-talet kring 0.50-1% rattfardigar ett marknads P/E pa 100-200. Extremt laga rantor implikerar oftast nagon form av kris och da ar inte aktier det ratta omradet att befinna sig i om man ar mindre riskbenagen.

#6 Precis! men det hörs ju inte så mkt från firmorna i Sthlm. Har du inte också hört en hel del finansfolk tala sig varma för högre värdering av Sthlmsbörsen med stöd av de låga räntorna?  

Nu sa har jag inte sa mycket koll pa vad dom svenska herrarna sager, men vad man nog menar ar att laga rantor (som idag) bidrar till hogre aktiemarknader, och det ar sant i en normalt fungerande ekonomi. Dels for att deras varderingsmodeller gor att nuvardesberakningen pa framtida cash flow blir hogre med lagre rantesats, och pa sa satt billigare vardering for aktier. Och dels for att stabila eller laga rantor normalt implikerar en stabil inflationstakt. Detta ar den fundamentala sidan. Den tekniska sidan menar att obligationer och aktiemarknaden ar oftast positivt korrelerade. Det finns ytterst fa ganger genom historien dar obligationer och aktiemarknaden har en divergens. Nar obligationer val faller sa drojer det inte lange innan aktiemarknaden foljer samma vag.

#8 Jag tror som sagt snarare Fedmodellen eller räntemotiverade P/E ligger till grund för en allmän syn att marknaden är billig än DCF-modeller och som du skrev i ditt tidigare inlägg är det fråga om det funkar i tider med extremt låg ränta. Sedan kan man förstås diskutera vad som är extremt.

När obligationsräntor faller stiger för övrigt aktier, eftersom det då blir mer attraktivt att investera i aktier. 

Fundamentala strateger eller analytikers hanvisar till laga varderingar nar rantan ar lag och detta rattfardigas oftast med hanvisan till den mest populara metoden i sina modeller, dvs nuvardet av framtida kassafloden. Fedmodellen ar ingen omfattande model som majoriteten anvander sig av, den anvands framst av ekonomer.

#10 Nu ska vi inte driva denna debatt i evighet men vad denna sträng handlar om är värderingen av en hel marknad och det finns ingen som använder framtida kassaflöden för att värdera en hel aktiemarknad.

Det jag sager ar att finansanalytikers anvander diskonterade kassafloden nar dom tittar pa sina varderingar. Och om du har 1000 analytikers som sager att deras modeller anger ett billigt varde pa flertalet aktier, sa blir det i sin helhet en aktiemarknad som ar billig. Fondforvaltare koper individuella bolag och da utgar dom ifran vad sina finansanalytiker sager om deras varderingar dvs framtida kassafloden.