Börsen och världsekonomin inför björnåret 2002
Positiva överraskningar i företagens vinstrapporter har under förra året uteblivit om man bortser från pro-forma redovisning (en ny populär redovisningsprincip där ovälkomna kostnadsposter elimineras) och olika VD´s kvarvarande drömmar från IT-haussens tid. Den negativa trenden för vinstförväntningarna är på längre sikt intakt eftersom det globala konjunkturläget försämrats pga stor avveckling av arbetskraft. Utgångspunkten vid högkonjunkturens topp var ett massivt globalt utbudsöverskott som skapats genom många års överdrivna investeringar. Världsekonomin har producerat och investerat för mycket. Det har byggts fabriker som inte behövs, grävt ned telekablar som ingen vill använda och lånats ut massor av pengar till företag som saknar produkter att sälja. Man har helt enkelt slösat med resurser. För att täcka överskottet har ett berg av ohälsosamma lån skapats. Uppsägning av arbetskraft gör nu utbudsöverskottet ännu större eftersom efterfrågan i ekonomin minskar. Den negativa spiral som utvecklas under en lågkonjunktur har startat och kommer inte att vända innan deflationen drivit många företag i konkurs och därmed eliminerat den globala överkapaciteten. Det krävs att de ekonomiska obalanserna nollställs och att många företag börjar om från noll. Betalningskrisen i Argentina har blivit akut vilket sannolikt varit en stor bidragande orsak till de börsnedgångar vi erfarit under året. Vi kommer att se många liknande exempel då icke kreditvärdiga aktörer tvingas tala om sin ohållbara ekonomiska situation. Alla dessa aktörer är pusselbitar i den globala kreditbubblan påhejad av en global lössläppt penningpolitik. Exemplet med Argentina är inte en isolerad händelse vilket många vill påstå. Olika parter är inblandade och om en aktör inte kan leva upp till sina åtaganden lastas kostnaden över till någon annan. Någon måste betala i det långa loppet. En kedjereaktion sker och hela kedjan brister eftersom den svagaste länken inte höll.
Man hör allt färre påståenden om att räntesänkningar ska sparka igång en dundrande högkonjunktur inom kort. Kanske börjar marknaden bli varse om dess grova missförstånd om att det går att vända upp från lågkonjunkturer genom att trycka nya pengar. Expansiv penningpolitik kan genom lättnade lånevillkor för företag och konsumenter endast lindra högst några månaders ekonomisk nedgång. Den som planerat att köpa bil har nu redan gjort det med hjälp av finansiering till 0% ränta. Det blir inget bilköp närmaste åren eftersom det passades på att ta den mest populära och dyraste modellen. En stark vinstvarning hos Ford grundat på dåliga krediter bevisar att konsumenterna har problem att betala de bilar de redan har vilket är tecken på att lånesituationen hos konsumenterna nått sin smärtgräns. Nyttan av lägre ränta varar inte för evigt. Räntesänkningar kan inte hindra en påbörjad långsiktig utveckling som beror på strukturella sammansättningar i den globala ekonomin och balansen mellan utbud och efterfrågan. Samma sak gäller statliga stimulanspaket. Man kan inte skapa tillväxt i ett land som har tömt sina resurser för en lång tid framåt. De penningpolitiska resurserna är nu utnyttjade då FED knappast kan börja betala låntagare för att låna pengar och Bush har till och med svårigheter att få tillstånd hos senaten för ett stimulanspaket. Den amerikanska ekonomin har inte levt upp till ordspråket ”den som spar han har” utan har i stället levt på lånade pengar i många år vilket helt naturligt medför att den efterkommande lågkonjunkturen blir extra djup. Följande bild över den exponentiella utvecklingen för penningmängdsutvecklingen i USA senaste året illustrerar den avtagande effekt varje nytryckt dollar ger. Bild M3 Det krävs mer och mer pengar för att hålla liv i kreditbubblan. Bakslaget efter exponentiella stigningar blir av naturlig anledning extra smärtsamt. FED bildar med denna oansvariga penningexpansion basen för den kommande finanskris som får flera globala banker och kreditinstitut att gå i konkurs.
(fortsättning följer)
tack för detta intressanta och läsvärda inlägg!
Jag kompletterar med en väldigt bra P/E sammanställning över S&P500, med lång historik. Väldigt bra grafer! P/E sammanställning för S&P500
>>Nelson tack för den läsvärda artikeln.
|StRY|
Jag håller med om mycket om det som skrivs i #1 och #2, det här med värderingarna, lånesituationen/sparandet mm ser illa ut.
Däremot vänder jag mig mot "Betalningskrisen i Argentina har blivit akut vilket sannolikt varit en stor bidragande orsak till de börsnedgångar vi erfarit under året."
Det tycks mig som att många som är negativa till börsen kommer dragande med Argentina i sina skrivningar bara för att få ett argument till, dra till med något bara för att bilden ska se ännu mörkare ut och det ska vara tydligare att man "har rätt".
Krisen i Argentina är akut, visst, men kan någon presentera siffror på hur betydelsefullt det är för världsekonomin på fundamental basis? Hur stor del av världshandeln mellan länder är Argentina? Gärna med biffen avdragen.
Graden av "akuthet" i Argentina och börskurvorna i vår del av världen följs ganska dåligt åt, eller hur? Att investerare tagit intryck, och att Argentina varit en STOR bidragande orsak till börsnedgångarna tycks mig vara en skör slutsats.
/
menar förstås 0 och 1, men det är väl uppenbart iofs
/
#6
Jag tror Argentinakrisen varit en stor praktisk bidragande orsak till bla de kursfall vi såg innan terrorattackerna. Just på grund av att stora aktörer tvingats sälja aktier då balansen aktier/obligationer i deras portföljer ändrats kraftigt pga ras i värdet på emerginmarkets obligationer. Idag säger marknadsanalytikerna att marknaden inte ser så allvarligt på Argentina men det säger de just pga att börsen går upp som mest just när krisen blir akut i media. Diskonteringen tror jag har pågått under en längre tid.
Argentina är möjligtvis inte så betydelsefullt för världshandeln i sig men situationen där speglar det som pågår i det ekonomiska systemet som helhet, nämligen att kreditbubblan är i full färd med att pysa. Uteblivna räntebetalningar från Argentina raserar JP morgans egna kapital på 40 miljarder dollar på 3 månader. Inte för att JP står 100% för Argentina men som exempel så innebär 3 månaders uppskov med de Argentinska lånen en storbank mindre.
Ett mycket intressant och tankeväckande inlägg.Tack för det.
Om man tittar på motsvarande prognos för år 2001 och jämför det med det faktiska utfallet och startkursen för 2001 så fås följande siffror.
OMX: 750(prognoskurs för år 2001) 846( senaste betalkurs 2001-12-28) 1056,1( senaste betalkurs 2000-12-29)
Ericsson: 60kr (prognoskurs för år 2001) 57( senaste betalkurs 2001-12-28) 107,50( senaste betalkurs 2000-12-29)
Nasdaq Comp: 1300 (prognoskurs för år 2001) 1950,40( senaste betalkurs 2001-12-31) 2470.52 ( senaste betalkurs 2000-12-29)
Dow Jones: 8000 (prognoskurs för år 2001) 10021,57 ( senaste betalkurs 2001-12-31) 10787.99 ( senaste betalkurs 2000-12-29)
De procentuella avvikelserna för år 2001 blev 12,8%(OMX) -5%(Eric), 50%(Nasdaq) och 25,2%( Dow Jones)
När det gäller OMX och Ericsson så är det ett anmärkningsvärt bra prognosvärde särskilt med tanke på att de senaste betalkurserna 2000-12-29 var 1056,1 resp 107,50
Även om de procentuella avvikelserna betr Nasdaq och Dow Jones var betydligt högre så förutsågs en kraftig nedgång något som 2001-01-01 var allt annat än givet.
Många experter – åtminstone de svenska- räknade slentrianmässigt med en uppgång på 6-8% för år 2001. Några gissade t o m på att OMX skulle gå upp 12%
#9
För att undvika missförstånd om mina prognoser så måste jag påpeka att nivåerna gäller att de ska tagneras någon gång under året, inte sluta på de angivna nivåerna i december. Nivåerna är sk shake out golv där kurserna kanske studsar upp kraftigt från. Jag brukar revidera efter ett halvår beroende på hur kurser och fundamenta utvecklats.
Nyttig påminnelse!
Har laddat ner inlägget för att ta fram detta när euforin griper tag i en eller när man är på väg att göra förhastade affärer i tron att man har missat tåget.
Visa sida
Ogilla! 23
Gilla!
Under året har vi sett exempel på vad de fascinerade derivaten kan ställa till med. Ett fiffigt trixande med derivat utanför balansräkningen fixade finansieringen i Enron´s legala balansräkningen vilket till slut pga en extraordinär händelse fick bolaget, ett av USA´s största företag, att gå under. Det fungerade så länge företaget hade sin goodwill men när de skumma aktiviteterna uppenbarades rasade hela korthuset efter sänkt kreditbetyg från ett kreditinstitut. Jag tror att många företag på samma sätt fallit för frestelsen att utnyttja derivatens hävstång för att motverka andra ekonomiska problem som följt med den minskade ekonomiska aktiviteten. Resultatet är att många gigantiska företag, som vanligtvis betecknas som stabila och säkra, nu är tickande bomber som väntar på att explodera vid nästa ordinära händelse. En chockerande oväntad förändring i något underliggande antagande kan få ett företag med hög soliditet att förvandlas till ett extremt belånat bolag utan kassaflöde. JP Morgan-Chase är ett exempel som i allt högre grad får ta smällar pga sin exponering mot Argentina och Enron.
Aktievärderingarna upplever fortfarande det systematiska missödet att notera p/e-tal (Aktievärde/Årsvinst) som lämnat all verklig förankring i företagens förmåga att skapa vinster. Värderingarna är nu minst lika höga som vid bubbeltoppen i mars år 2000 vilket i praktiken innebär att marknaden nu ännu en gång sitter med förväntningar om en global tillväxtekonomi som är omöjlig även i den bästa av världar. Att dessa värderingar uppstår mitt i en pågående lågkonjunktur påvisar marknadens tillfälliga irrationalitet vilket möjligtvis är ett beteende i bear markets för att locka in så mycket av det virtuella kapitalet som möjligt för att effektivt förstöra det i den kommande börsnedgången. En bear market är en tid då historiens excesser ska raseras vilket kan ske på oförklarliga sätt. S&P500 hade under 1900-talet ett genomsnittligt p/e-tal på 13,5 vilket motsvarar en årlig värdestegring på 7,4%. P/e-tal har under detta århundrade varit nyckeln till att hitta någorlunda rätt tillfällen att vara positionerad för upp eller nedgång. Efter börskraschen 1987 noterades ett p/e på 13 vilket var ett gyllene tillfälle att gå in i historiens största bull market. Innan kraschen 1929 var p/e 32 och den som sålde alla sina aktier då hade sedan möjligheten att gå in och köpa till p/e 6 år 1932. Dagens p/e-tal på ca 40 i S&P500 och över 100 för Nasdaq ger ett tydligt budskap till en Contrarian Investor, SÄLJ! Bild S&P500 p/e
Under år 2002 tror jag den globala finanskrisen gör sig allt tydligare i form av att bankers och finansinstituts problemkrediter oundvikligt kommer upp i dagen i samband med någon ”olycka” i derivatdjungeln. Marknaden växlar fokus mellan konjunktur/vinster och räntor. En tid har nu fokus varit på att konjunkturen bottnat vilket talar för att det inom kort byter till räntefokus. När de flesta snart, pga att somliga ekonomiska indikatorer tillfälligt rekylerar upp, tror att det ekonomiska läget för företagen har bottnat inträffar något som får hela sentimentet att ändras till räntor och valutor. Börsnedgångar börjar då plötsligt förklaras av stress på valuta/kreditmarknaden när volatiliteten och kreditspreadarna där ökar.
Med de ekonomiska fundamentala antaganden jag gjort om världsekonomin i kombination med tekniska analysmetoder kommer jag fram till följande målkurser för börsindexen år 2002:
OMX : 400
Dow Jones: 7000
Nasdaq Comp: 900
Sammanfattningsvis är därför mitt råd till kapitalplacerare samma som förra året att så länge inte ekonomiska fundamenta förbättras agera med insikt om att en långsiktig nedgång kommer på börsen generellt sett. Lyckade placeringsstrategier kan vara kortsiktiga affärer med disciplinerad kapitalhantering eller långsiktiga investeringar då man agerar med tex blankningar av aktier.
Hemsida